Järv!

Som en långbent grävling, med stora tassar och lång yvig svans, rör sig järven över stora områden i vår fjällkedja. Ofta i ödslig, svårtillgänglig terräng dit vi människor har svårt att ta oss. Egentligen borde vi säga "ensamjärv" istället för "ensamvarg" för järven vill helst vara för sig själv, medan vargen lever i flock. Skrönan säger att järven äter tills magen är spänd som ett trumskinn. Sedan klämmer sig järven mellan två träd och tömmer magen på sitt innehåll. Därefter kan den fortsätta att äta. Självklart så stämmer inte det utan ryktet om järvens glupskhet kommer sig av att den ofta styckar kadaver och gömmer köttstycken i matförråd, för kommande behov. Djur som är sällsynta och som lever i områden långt från människan brukar bli föremål för vanföreställningar och myter. Än idag har järven ett felaktigt rykte om sig att vara ett ovanligt glupskt och blodtörstigt rovdjur.

Ett rovdjur med stora fötter
Järven är Europas största mårddjur. Den är kraftigt byggd och har stora tassar. Pälsen är mörkbrun eller brunsvart med ett ljusare band längs sidorna. Järven är cirkumpolär, dvs den finns över hela det norra halvklotet. I Sverige håller den främst till längs fjällkedjan: den rör sig både på kalfjället, i de fjällnära skogarna och på senare år även nere i skogslandet i delar av Hälsningland, Medelpad, Ångermanland och Dalarna.
Järven är ett rovdjur, men är en ganska dålig jägare. Den lever främst av kadaver efter renar som har dödats av andra rovdjur och som den hittar med hjälp av sitt förträffliga luktsinne. Järven fungerar tillsammans med fjällräven som renhållningsarbetare i arktiska områden. Järven kan också döda ren på egen hand, framför allt på vintern. När det är snö på marken ökar chanserna för den att själv döda sitt byte. De stora tassarna fungerar ungefär som snöskor som fördelar tyngden så att snötäcket bär bättre. Renen däremot sjunker igenom snön med sina klövar och blir ifattsprungen. Sommartid lever järven på mindre däggdjur och fåglar och den äter även bär.

Snöskotern är järvens fiende
I början av 1900-talet sköts det mellan 125 och 150 järvar varje år. Efter en kraftig tillbakagång fridlystes den 1969, då arten ansågs vara utrotningshotad i Sverige. Efter fridlysningen ökade stammen svagt fram till mitten av 1970-talet. Därefter har antalet legat konstant, eller minskat. Olaglig jakt är en orsak till den allvarliga situationen. Men det finns andra orsaker också till järvar förolyckas, bland annat blir en del ungar ihjälbitna av andra järvar.

Visste du att:
... järvhonan är mycket känslig för störningar vid lyan. Blir hon oroad flyttar hon ungarna och det  
    kan minska chanserna för dem att överleva.

... spår efter trebenta järvar regelbundet hittas, ett tecken på att de fastnat i illegala saxar. För ett
    par år sedan hittates förgiftade åtlar (döda djur som läggs ut som lockbete åt rovdjur) på norska
    sidan gränsen om Västerbotten. Den illegala jakten visar tyvärr inga tecken på att minska.

... järven är det djur som gör störst skada på rennäringen i Lappland. Ersättning utgår med
   hänsyn till antalet järvföryngringar i varje sameby.

... järven är en höjdhoppare som utan problem kan hoppa 1,5 m rakt upp i luften.

Järvspår