Fåglar i Sverige!

De flesta arter flyttar

Det finns sammanlagt ca 10 000 fågelarter beskrivna i världen. Av dessa häckar ca 245 årligen i Sverige. De flesta fågelarter flyttar under vinterhalvåret till varmare trakter. De viktigaste övervintringsområdena är Afrika norr om ekvatorn och delar av Västeuropa. 

En av de faktorer som kan begränsa en fågelart är tillgången på biotoper och föda i häckningsområdet eller övervintringsområdet. Det är uppenbart att många påverkas av förhållandena utanför Sverige. De snabba förändringar som nu sker i exempelvis tropiska och subtropiska områden medför att svenska fåglar som övervintrar där kan minska i antal oberoende av vad som händer i deras svenska häckningsområden.

Under 1800-talet minskade många fågelarter framför allt till följd av jakt. I medelhavstrakterna och andra områden längs flyttvägarna är detta fortfarande en realitet.

Nio arter försvunna

De hotade arterna har indelats i olika kategorier med hänsyn till graden av hot. Den första kategorin, akut hotade, upptar arter som löper extremt hög risk att försvinna inom en nära framtid. Den andra kategorin, starkt hotad, tar upp arter som bedöms löpa mycket hög risk att dö ut i vilt tillstånd. Till den tredje kategorin, sårbar, räknas arter som löper risk att dö ut i det vilda. Den fjärde kategorin, nära hotad, omfattar arter som inte uppfyller kriterierna för de tre ovanstående kategorierna men är nära att hamna i någon av kategorierna akut hotad, starkt hotad eller sårbar.  

Totalt är 91 svenska fågelarter rödlistade enligt artdatabankens rödlista från 2010. Sedan 1850 har 9 av dem försvunnit som årliga häckfåglar från Sverige. Stortrappen försvann redan i mitten av 1800-talet och de övriga arterna - svart stork, vit stork, lunnefågel, tornuggla, blåkråka, mellanspett och tofslärka - under 1900-talet. Även svartbent strandpipare är numera troligen borta som häckfågel från lokalerna i södra Skåne.