Veckans djur fakta

                                            Isbjörn

Isbjörnen är köttätare. Den äter huvudsakligen vikare^[6], men också döda andra sälar, valar, fågelägg, smådjur och en del växter. Isbjörnar kan fälla byten som är lika tunga som isbjörnen själv (500 till 600 kg).^[5] Under tider med bra utbud på föda äter isbjörnen bara huden och späcket av sitt byte och lämnar resten kvar. Svaga isbjörnar eller fjällrävar som följer efter livnär sig senare av köttet. Är utbudet på födan fattigt, tar isbjörnen även as eller till och med ungar av sin egen art. Mödrar med ungdjur undviker därför andra isbjörnar.

Under jakten väntar isbjörnar ofta vid en hålighet i isen tills en säl visar sig. När en isbjörn får vittring på en säl och det saknas håligheter hoppar björnen på isen och kan bryta igenom den med sin egen vikt. Med sin vita päls är isbjörnen anpassad till omgivningen och för bytesdjur är det svårt att få syn på björnen. Det enda som väcker uppmärksamhet är den svarta nosen och isbjörnen lär sig tidigt att täcka över den med ramen (tassen).

Som rovdjur tar den upp stora mängder A-vitamin vilket lagras i levern. Arktiska upptäcktsresande har dött i A-vitaminförgiftning efter att ha ätit lever från isbjörn.

Isbjörnen och människan [redigera]

Isbjörnen har inga naturliga fiender i djurriket. Fram till mitten av 1900-talet bedrev människan en intensiv jakt på isbjörnen. Vid denna tidpunkt var isbjörnen utrotningshotad. Under påtryckning av vetenskapsmän undertecknade de stater som ligger vid Arktis 1967 ett fördrag för djurets skydd. Idag har bara inuiter tillåtelse att jaga ett bestämt antal isbjörnar. Beståndet uppskattas nu bestå av 20 000 till 25 000 individer^[1].

Idag hotas isbjörnen av den globala uppvärmningen. Det nedisade området kring Hudson Bay i Kanada krymper gradvis^[7], och sälstammen minskar. I Ryssland har man rapporterat kannibalism bland utsvultna isbjörnar.^[8] Isbjörnen fördes undersårbara våren 2006 åter upp på listan över sårbara djur av IUCN.